Liten Kerstin och hennes moder de lade gull i bår
Vem bryter löven av liljeträd?
Liten Kerstin hon sörjer sin fästeman ur grav.
I fröjden eder alla dagar.
Han klappade på dörren med fingrarna små
Statt upp liten Kerstin drag låsen ifrå!
Med ingen så haver jag stämma satt
Och ingen så släpper jag in här i natt.
Statt upp liten Kerstin drag låsen ifrå
Jag är den ungersven du förr så hållit av.
Så hastigt den jungfrun hon månde uppstå
Så lätt drager hon de låsen ifrå.
Så satte hon honom på rödan gullskrin
Och tvådde hans fötter i klarast vin.
Så lade de sig i sängen ner
De talte så länge de sovo inte mer.
Så började hanen att gala
De döda får ej längre hemma vara.
Och jungfrun steg upp och tog på sig sina skor
Så följde hon den ungersven igenom långan skog.
Och när som de kommo till kyrkogård
Då började försvinna hans fagergula hår.
